Sverige, och EU, har i nuläget riktade sanktioner mot en rad olika stater, som bland andra Burma, Elfenbenskusten, Haiti, Libyen, Sudan och Uzbekistan, för deras brott mot mänskliga rättigheter. Men det finns ett viktigt undantag: Israel. Det enda land som idag särbehandlar sina medborgare utifrån deras religiösa och etniska tillhörighet. Som ockuperar grannländer och bygger olagliga bosättningar på andra folks jord.
En regim som genomför utomrättsliga avrättningar, spärrar in valda parlamentariker efter summariska rättsprocesser och fängslar och torterar barn för stenkastning. Som alldeles nyligen utsatt 1 ½ miljon innestängda palestinier i Gaza för urskillningslöst bombardemang – med över 1 300 döda och 5 000 skadade som följd – och fortfarande upprätthåller en blockad mot området och hindrar människor från att få ens sina mest nödvändiga behov tillgodosedda.
Inget annat land har lika ofta som Israel brutit mot FN-stadgan och öppet trotsat FN-resolutioner. Inget annat land spottar så tydligt på demokratin och hänvisar till en uråldrig religiös ”rätt” att diskriminera de av sina medborgare som inte tillhör de utvalda. Ändå finner inte Sverige, och EU, det lämpligt att utsätta regimen för en ens aldrig så liten sanktion. Varför är det så?
De svenska politikerna måste nu ta sig samman och sluta upp att särbehandla Israel. Sluta upp med militärt samarbete, ta hem militärattachén från Tel Aviv och gradera ned handelsförbindelserna. Se till att Israel fryses ut ur kulturellt, idrottsligt och vetenskapligt samarbete. Se till att israeliska varor (siffrorna 729 i början på streckkoden) försvinner från marknaden, och att svenska turister inte reser till Israel.
Gunnar Olofsson, ordförande i Göteborgs Palestinagrupp
Palestinagrupperna i Sverige 